Jag är tacksam för det livet jag lever just nu. Mycket känns rätt. Jag blir bättre på att skapa det jag vill ha – och säga nej till det jag inte vill ha omkring mig.
När livet suger är det oftast mitt fel, men ibland något utanför mig. När livet är fantastiskt har jag oftast haft ett finger med i spelet – men mycket är också timing och tur.
Så vad är lärdomen?
Att inte vara så hård mot mig själv när saker går dåligt.
Och att hålla fötterna på jorden när det går bra.
Det är många som har svårt att komma ur det där beteendet att vänta på att livet ska ge en något annat än det man får – utan att göra något annorlunda. De går omkring och tar det de får. “Jaha – med min vanliga tur så gick detta också åt helvete”, “Det blev inte någon bättre dag imorgon” osv.
Väntande vålnader.
Jag har inte det beteendet men jag kan bli något passiv när det börjar gå bra. Förmodligen inte enligt de flesta utifrån sett… men jag tycker att jag kan fastna i att bli nöjd och sen så reagerar jag inte på riktigt förrän det börjar bli dåligt – vad det än är. Det gillar jag inte med mig själv.
Det går som bäst när jag är besatt av saker – men jag mår inte som bäst då. Det gäller att vara besatt på rätt sätt.
Jag tror på att man drar till sig det man vill ha men som man samtidigt är okej med att inte få. Läs meningen igen om du behöver.
“Önskan + Icke motstånd = Önskad verklighet”
När man vill ha något för mycket får man det sällan.
När man slutar jaga och släpper taget – då börjar det man jagat jaga en själv.
Men inte helt utan insats, såklart.
Du behöver bara vara lagom besatt.
Enkelt.
Tacksamhet för det man har är en bra start. Man har trots allt ofta uppnått flera mål redan som skulle göra en lycklig. Lätt att glömma det.
Vi hörs,
Jim Castro
31 mars 2025
Comments are closed.